Sista dagen

Lördagen den 16 mars var min sista dag i Ameds Rehabiliteringsprojekt, på Columna Medica.

Det har varit en ovärderlig tid här i Polen och jag kan inte nog betona betydelsen av helhetsperspektivet, den professionella och individualiserade behandlingen/träningen, de toppmoderna undersökningsmetoderna samt det omfattande utbudet som Ameds MS rehabiliteringsprojekt erbjuder! Jag är så nöjd med mitt beslut att åka hit och delta i projektet och hoppas att fler får möjlighet att göra samma sak

Kontakta mig gärna om ni vill ha mer information på svenska.
e-post: lena_og@hotmail.com

Sista dagen
Jag gjorde de avslutande testerna på löpbandet med Diers FORMETIC 4D  som gör en analys av ryggraden, bäckenet, höfter, knän, fotleder och fötter, i både stående och gående position.
Den kan användas som ett underlag för att planera behandlingen och som en kontrollundersökning - för att se om behandlingen förbättrar patientens hållning, och här kunde Tomasz visa mig vissa förbättringar, trots att man egentligen inte kan förvänta sig det efter så kort tid. Det som visade en signifikant förändring var att jag använder min svaga sida, vänster ben och fot, mycket mer nu än när jag kom.  Att belastningen nu är jämnare hjälper också bäckenet att rotera mer normalt.

Redcordtesten visade också en stor förbättring, framför allt av core-stabiliteten! Nu är det bara att fortsätta träna när jag kommer hem, för att vidmakthålla det goda resultatet av vistelsen här!

Dennis och jag med våra coacher, Dagmara och Tomasz

Avsked
Ingen träning idag, men jag fick massage av Maciej och jag hann också få en sista omgång av "Tomasz terapia manualna". 

För övrigt hade jag fullt upp med att hinna packa det sista, äta lite lunch och säga Hej då till alla.  



De här fina tjejerna, Kamila och Agnieszka, arbetar i receptionen på Rehabiliteringsavdelningen och det är de som håller ordning på logistiken och ser till att allting fungerar som det ska.

Monika i hotellreceptionen överlämnade en påse med lite avskedspresenter från Columna Medica när jag skulle åka. Dzięki!

Så var det då dags att lämna detta underbara ställe efter tre veckor. Tiden har bara flugit iväg!

Från vänster:

Sylwia som är medical manager på Columna Medicas Rehab.avdelning, Agnieszka, jag och Agata, som är hotellchef. Det är också hon som fixar och gör fint, ställer ut fräscha blommor m.m.






Bilen som skulle hämta mig kom kl 11.30 och framför mig hade jag ett par timmars bilresa till flygplatsen.

När vi kört en bit kom jag plötsligt på att jag glömt kvar min krycka!  Det tar jag som ett tecken ... :)

              

  Hemresan                                             Ungefär halvvägs in till Warszawa kommer man ut på motorvägen. Då kom jag på en sak till, nämligen att jag glömt att gå på toaletten innan jag åkte. Plötsligt blev just det väldigt påtagligt... Jag kunde inte tänka på något annat!

Chauffören pratade enbart polska och jag såg framför mig hur panikartat det hela skulle kunna bli om han lämnade av mig utanför, när vi kom fram till flygplatsen och jag skulle leta reda på incheckning m.m, med packning, utan krycka och hur kissnödig som helst... Ibland kan små problem te sig stora som berg. Särskilt när man inte kan gå så bra!

Men då kom jag på en teknik som jag brukar använda mig av när jag
befinner mig i en situation som jag just då inte hittar någon utväg ur.

Jag lutar mig tillbaka, tar ett djupt andetag och försätter mig i en sinnesstämning som om problemet redan är löst! Tänkt och gjort! Jag slappnade av och sa till mig själv: Tänk va' skönt att det löste sig! 

Och kan man tänka sig! Efter bara en kort stund fick jag syn på en välbekant skylt med en pil under och en annan liten skylt med ordet WC!

Jag lyckades förmedla till den polsktalande chauffören att han måste svänga in på parkeringen och så ... äntligen!

Damernas

Aldrig har väl den här lilla skylten varit så välkommen!

Phu... sen kunde jag sitta i lugn och ro och titta på den polska landsbygden hela vägen in till Warszawa och Frédérik Chopin-flygplatsen.




 Jag hade beställt rullstolsassistans på flyplatsen och det var tur, för det visade sig att jag hade 4 kilos övervikt på resväskan (de lyssnade inte på argumentet att jag själv hade gått ner nästan 4 kilo i vikt under min vistelse i Polen, så att det skulle jämna ut sig...)

 Kostnaden för övervikten var 260 polska zloty (ungefär 500 kr). Det skulle förstås betalas i andra änden av flyghallen och sen skulle jag tillbaka och checka in igen. Då var jag tacksam för killen på bilden här intill, som skjutsade mig i rullstol och släpade min tunga packning fram och tillbaka. Sådan service är verkligen ovärderlig när man reser ensam och är funktionshindrad!

Sanna och Jocke med barnen Wille och Tuva

Allt slutade i alla fall på bästa sätt.
Jag kom iväg på planet hem till Sverige utan vidare missöden.

På Arlanda väntade det här härliga gänget, min äldsta dotter Sanna med familj, som bjöd på middag och övernattning i Uppsala.

Det känns trots allt väldigt skönt att komma hem och få träffa familjen igen!