torsdag 11 april 2013

Att komma vidare!


Vår och Höst är mina årstider.

Vi har haft en strålande början på våren, med soliga dagar och kalla nätter.  Det här är en årstid och väderlek som passar mig! Jag kan njuta av solens värmande strålar utan att det blir för varmt.

Pelargonen blommar i mitt fönster och fortfarande har vi ganska mycket snö utanför!



Dagarna springer på i ett rasande tempo och jag är tillbaka i vardagen med arbete, hem och familj. Arbetar gör jag på halvtid, i mina företag Biao Ben Hund & Hälsa och Biao Ben Skönhet & Hälsa samt Castanea HB, som jag driver tillsammans med min man.

Här är en av mina patienter, mastiffen Savesco, som fick akupunktur igår.


HÄR är min hemsida där du kan läsa mer om akupunktur för hundar
och HÄR är min hemsida där du kan läsa mer om bl.a estetisk akupunktur för människor.

I denna vardag ska också jag också få plats för träning, återhämtning, social samvaro med familj o vänner och inte minst tid att tillreda mina måltider.  Livspusslet kräver sin kvinna!  Och hela tiden handlar  det om att PRIORITERA. Välja JA och välja NEJ. Jag gillar verkligen inte att behöva priotitera bort saker! 
"I want it all, and I want it now"! / Queen

From Biggest MS network
Absolut nödvändigt för mig är i alla fall att ta tid till stretching  varje dag. Det hjälper mot smärtor och spasticitet i benen. Även nacken och skulderpartiet behöver en omgång varje dag (Åh, vad jag saknar Tomasz behandlingar!)  

Åtminstone varannan dag tränar jag balans, koordination, bålstabilitet på bollen. Och minst varannan dag försöker jag få in en promenad.  En gång i veckan är det ridterapi. Men dessa dagar orkar jag inte så mycket mer...



Om jag slarvar med allt detta hamnar jag lätt i den negativa MS-cirkeln. Träningen tröttar på kort sikt men ger mer energi och mindre värk på lång sikt. Så att säga JA till träning är viktigt för mig.


 Men visst är det lätt att hitta ursäkter, och skjuta upp, när energin är slut och kroppen värker och man bara vill krypa upp i soffan och dra en filt över sig. 

Och det är en balansgång, för man behöver ju lyssna på sin kropp också... men ibland luras den och försöker bara smita från träningen...


Tiden med Ameds rehabiliteringsprogram har verkligen varit en stor hjälp för att komma igång!
Allt som blir en vana är ju så mycket lättare att genomföra, och det är svårt att skapa nya vanor i vardagen, med allt annat som också ska hinnas/orkas med. Att komma igång med kostprogrammet hade också varit svårt om jag inte hade fått måltiderna tillagade och serverade under den första tiden. För mig har tiden i Polen tagit mig ytterligare en bit på väg, i mitt sätt att leva med och hantera min MS, för att jag ska kunna nå min högsta potential utifrån mina förutsättningar. 

1 kommentar:

  1. Att få rehabilitering är viktigt och jag önskar att man fick mer av det...

    SvaraRadera